torsdag 22 oktober 2009

Livet...

Livet det livet.
99-06-16 föddes en underbar gosse på 2700g och 47 cm. Brunt hår, med mörkblå ögon som sedan blev bruna. En mycket snäll baby, som åt bra och sov bra! I åtta månader bodde vi i lägenheten med Anton, sedan kring alla hjärtans dag -00 så flyttade vi till huset vi bor i nu...
01-07-31 föddes en vacker flicka på 3415 g och 49 cm. Som en trollunge kom hon till världen med långt svart hår. Ögonen var blå och förblev blå. Även detta ett snällt barn...
Våra två små har varit med då vi renoverat och byggt och grävt och hållit på. Det har hägrat magsjuka varvat med vanliga förkylningar, svinkoppor, polypoperation och senare operation av halsmandlar. Tyvärr fick vi också prova på det här med kramper, så nu har vi en som äter medicin mot dem. Hoppas på att det är godartad barnepilepsi som växer bort med åren....
Två bäbisar som blivit två individer, med egna åsikter och ett hiskeligt humör.
Vet ni, jag är så stolt över att vara mamma till dessa två underbara barn! Visst bråkas det, och stökas och man har ju sagt någon gång att visst är barnen söta - då dom sover, men man säger det ju på ett sådant sätt att man vet att det är på skoj, dom är ju alltid söta! Idag har jag mina två små roskindade ungar liggandes i soffan, käkande alvedon, hostmedicin och bafucin. De ska få vara hemma med sin mamma i morgon och krya på sig inför höstlovet. Jag ska mysa med mina barn, springa och servera dem glass eller vad de behöver för stunden. Ska ta vara på tiden, för den går så snabbt, man hinner inte med...
Ja det var väl kortfattat det jag ville säga i mitt 100ade inlägg... Kram till alla som behöver det!

Krama mig ofta
Av: Stina Norén
Krama mig ofta så blir jag glad och trygg,
låt mig känna mig älskad även om jag varit stygg.
Stå fast, ni som är vuxna, trots mina prövningar och test,
för även om jag klagar är ni ändå bäst.
Visa mig i handling vad respekt är för någonting,
lär mig se det vackra i världen runt omkring.
Tala om att jag duger just precis som jag är,
och låt mig höra ofta att jag är er väldigt kär.
Låt vårt hem vara ett ställe där tolerans och kärlek bor.
Och kom ihåg att man kan leka även om man blivit stor!!!

4 kommentarer:

Unknown sa...

Åhh det är ju nästan så man blir tårögd. Visst är de söta våra små vildar! Varför har jag aldrig läst här förut förresten? Kram! Zahra

SANDRA D sa...

Visst är det så man älskar sin familj och ska ta vara på lyckan i vardagen...den lyckan man så lätt annars missar, grattis till ditt 100:ade inlägg! KRAM

J sa...

Sötis :)

//Lena sa...

Du fantastika människa"